Akutenbesök i Stockholm

Välfärdsstaten Sverige…

Jag vaknade halv fem igår morse och mådde extremt illa. Jag tänkte (hoppades) att det skulle vara något tillfälligt och trots ett hastigt kräkningsanfall så tänkte jag att jag skulle kunna gå till jobbet fyra timmar senare. När jag sedan vaknade till några minuter innan klockan ringde insåg jag att det inte var något förbigående. Jag hade ganska definitivt åkt på en ordentlig magsjuka. Jag ringde in till jobbet och sjukskrev mig. Några minuter senare började jag få andnöd och blev lite smått rädd och undrade vad som var fel. Jag ringde min bonusmamma som satt i möte och därför inte svarade, jag ringde därför istället min far som sa åt mig att ringa vårdguiden. Vårdguiden hänvisade mig till akuten då jag kräkts 5-7 gånger de sista tre timmarna, och knappt kunde andas eller stå på benen.

Halvvägs till Huddinge akuten hade andnöden blivit värre och när vi nästan var framme hade händer, tunga, kinder och ben domnat. Jag nästan bokstavligt talat ramlade in på akutmottagningen. Jag hittade en brits/säng precis vid ingången och slog mig ner där då jag inte hade orken att sitta upp, ännu mindre att stå upp. Alla sköterskor bara tittade på mig. Jag kunde inte prata normalt då tungan hade domnat av. Sköterskorna frågade om jag alltid sluddrade så.. Nä det är väl klart som fan att jag inte gör, tänkte jag för mig själv.

Dom hämtade en rullstol och körde in mig till medicinakuten på en gång. En annan sköterska kom och tog prover. Blodtrycket såg bra ut, det kom inga mer kräkningar – magen var helt utrensad vid det laget.. det visade sig även senare att alla andra prover såg bra ut.

Från det att jag anlände till akuten påpekade sköterskorna att det nog var på grund av saltbalansen som flera kroppsdelar hade domnat på mig. Dom skulle därför sätta in ett dropp.. Sex timmar efter att jag hade kommit in dit hade jag fortfarande inte fått något dropp. Jag hade då fått träffa fyra eller fem olika sköterskor, och väntade fortfarande på läkare. De hade flyttat mig mellan tre olika rum och ordinerat samma prover flera gånger då ingen hade koll på vad de innan hade gjort.

Jag låg i ett rum med stängd dörr och skakade av frossa, trots att jag hade fyra filtar över mig. Jag hade uppenbarligen grav näringsbrist och värk överallt. När jag hade legat där i cirka tre timmar bad jag om smärtstillande, vilket jag då fick..  Frossan gick då ner litegrann och värken gick över tillfälligt. De hade tagit tempen på mig och den visade på runt 36 grader, dvs jag hade ingen feber. Jag kände mig dock extremt febrig och frös ena sekunden och var överhettad den andra, antagligen på grund av näringsbristen.

Efter att ha fått träffa fyra eller fem sköterskor och blivit flyttad tre gånger fick jag efter många om och men dropp. När läkaren kom strax därpå undrade hon när de hade satt in droppet. “För ca 20 minuter sedan” svarade jag. Hon såg chockad ut. De hade pratat om dropp i sex timmar.. men ingen hade gjort någonting åt saken.. Läkaren sa att de alltid brukar sätta dropp så fort de tar emot patienter med symptom som jag hade. Hon tyckte uppenbarligen att det var dåligt att det hade gått fel men sa bara att “alla kan ha en dålig dag”… Då undrar jag – får man ha en dålig dag när man jobbar på en akutmottagning? Ja, alla är vi människor och mänskliga. Men om man arbetar på en sådan plats där människors liv står på spel anser jag att man inte får ha en dålig dag på arbetsplatsen. Jag förstår att det kan ta upp emot flera timmar innan man får träffa en läkare på akutmottagningen i Stockholm. I det här fallet förklarade dom att de hade fått flera larm och tagit emot flera ambulanser. Fine, det är förklarligt, så klart. Men planeringen av min “behandling” var inte den bästa. Varje gång en sköterska kom in frågade jag varför jag inte hade fått nåt dropp. Det enda svaret jag vet var “jag vet inte vad planen är”. Men ta reda på det då!

Vid en punkt höll jag nästan på att ställa mig upp och gå till cafeterian för att köpa nånting att få i mig då jag inte fått nåt dropp och inte hade ätit något på över 24 timmar. Jag hade dock inte energi till det, och visste inte om jag ens fick äta. Vid det laget brydde jag mig dock inte så mycket om vad läkarna eller sköterskorna ordinerat, dom verkade inte veta vad dom sysslade med ändå. Så tänkte jag innan jag fick träffa läkaren.

Läkaren var vettig och verkade veta vad hon sysslade med. Hon förklarade vilka prover som hade tagits och svarade på de frågor jag hade. Hon sa även sen när de fått alla provsvaren att de såg bra ut och att jag antagligen hade fått vinterkräksjukan i Juni.

Jag förstår dock inte varför så många olika sköterskor sprang in och ut från mina rum, och varför ingen hade koll på någonting. Under bara de senaste tre timmarna fick jag träffa tre eller fyra olika sköterskor också. Den ena tanten skulle byta dropp på mig men fick inte på stoppet på kanylen så jag fick blod över halva sängen. Hon gnällde över att jag hade mobilen i sängen, för att hon lyckades dränka halva min säng i blod. När hon väl hade lyckats koppla om droppet grävde hon runt med nålen så pass mycket att det sved nåt inåt skogen och jag började lipa som en femåring. Jag hade legat på en hård brits i smärtor i sex timmar.. det där var droppen.

De sista två timmarna jag spenderade i isoleringsrummet sprang tre olika sköterksor in och ut från mitt rum. Den ena sa att droppet inte ska gå in för fort och lät det droppa långsamt. Några minuter senare kom den andra in och ändrade justeringen så det gick in bra mycket fortare, varpå min hand och hela den armen blev helt nerkyld så pass mycket att jag inte hade någon känsel kvar. Hon tyckte inte jag kunde stanna där hela natten. Jag hade då varit på akuten i totalt 10 timmar. Jag hade lust att kontra med att det inte fan var mitt fel att det tog dom sex timmar att koppla på ett dropp..

Sedan sa den ena sköterskan att jag skulle äta även om jag fick ont i magen, för att den ju behöver något att arbeta med. Den andra tanten sa att jag inte skulle äta på 24 timmar. Det hade kanske varit bra om dom hade varit överens och ordinerat samma saker till en och samma patient…

Välfärdsstaten Sverige.. Ibland tänker jag att USAs system kanske är bättre trots allt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s